-

12 pack magdalenas
1 paket pringles
1 250g m&m påse
2 colaburkar
1 lindtchokladkaka
1 eroski 3kroners choklad

ängsliga blickar
en oroad mamma på andra linjen
- är du ensam?

30 min kyla tråkiga besked ett djävulskt medvetande




hej då

bowungakani

idag sa min far hemskt snälla saker till mig
mitt hår är längre och jag liknar Non
det ni

airport surroundings

tacksam




alldeles för mycket självdistans
är inte heller så bra

när psykologilektionen inte är så kul sitter jag här

I förrgår hade jag syjunta med mig själv på Lundby. Klänningar blev till kjolar och gamla kläder blev nya. Tänk om man kunde sy sig sin egna studentklänning, det vore väl något? Igår blev jag på riktigt ägarinna av två par glasögon. Mina livs första glasögon - det känns bra. Ikväll blir det festligheter och ridspön. (Rawr!) Frisk har jag också blivit. Och bokat upp mig på ett pass. Går dessutom och väntar på svar och fyller spotifylistor för fulla muggar med härlig, bra musik som kommer bli soundtracken av en jäääävligt najs tid framöver.

Nu väntar en fyradagarshelg.
Jag och Turkiet ska bli bästa vänner!

bra kväll bra musik bra personer bra bra bra

Idag har jag blivit frälst om och om igen. Först var det av all Emil Jensen på den tidiga kvällskvisten med Bea och Adridan på Reginateatern. Sång och prat med en härlig underton av komik kantat av temat "döden". Fina, fyndiga, förbisedda och finurliga ord bildade ännu rappare, roligare, rumsrena meningar som satte lite ord på tankar och upplevelser. Fint. Hur han lyckas knyta ihop allt sådär prydigt i ett och samma sammanhang för att göra allt lite lättare att förstå. Lustig kille, rolig kille. Eller ja, "Man" borde jag säga. Om jag följer Mammas uppfostrande ord det vill säga.

Frälst igen blev jag av tanken på Gustav Fridolin och hans sommarprat för något år sedan. Jag hade laddat ner det som podcast till ipoden och var tvungen att med den enda penna jag kunde hitta impulsanteckna alla smarta saker han hade att säga om demokrati och rädsla på alla mina buss och tågbiljetter. Det som nådde mitt öra lät så vettigt, så jäkla genomtänkt och korrekt. Jag är fortfarande lite bitter över att jag inte gick och lyssnade på när han var i Uppsala i höstas.


Såhär innan läggdags har jag ytterligare några gånger låtit mig frälsas. Musik har i mängder hittats på myspace och spontana mail kring mina åsikter har skickats iväg.

det där med att ta pyssel till en helt annan nivå

Jag lider av "scrapbookfever" och har tagit allt vad pyssel innebär till en helt ny nivå. Att min scrapbook inte skulle bli en helt vanlig sådan är väl fullt förståeligt - det ska ju handla om ett fenomenalt bra år liksomm. Att min scrapbook däremot skulle resultera i cenimetertjockt limlager på fingrarna, total oordning i mitt rum, frånvaro från allt som heter civilisation och trettio minuter designplanering per sida var jag inte riktigt beredd på. Pyssel-chris är på sida fem(FEM!) nu och har ytterligare åttiofem (ÅTTIOFEM) att fylla ut. Lagom tills studenten lär jag bli klar om jag fortsätter i denna takt, hehe.

Lovet går fort och är händelserikt. Kajsa kom till Uppsala över natten för att fara vidare med Hanna mot VASALOPPET-ÖS. Riktiga krigare är de, de där två. Jag fick vara med på den mentala och fysiska uppladdningen inför loppet och även bli vittne till hur man genom en pulverpåse kan fylla kroppens glykogendepåer på två röda. På söndag/måndag är de tillbaka. Då ska Kajsa och jag leta glasögon och äta Kebab. Tydligen är 35 mål pasta lika mycket som 4-5portiner kebab/pizza. Sånt lär de mig, de där idrottsnördarna.

Nu: Grey's Anatomy/One Tree Hill/Scrubs och såklart s c r a p b o o k

prutt

att hålla alla tummar och tår

jag är kanske lite väl oskyldig för mitt egna bästa. eller tvärtom. hur som haver så spelar det inte någon större roll. musikja. idag fick jag ett spännande samtal. var vänlig och håll alla tummar och tår (som milla säger) så kanske jag återkommer med det sen.

idag var jag på friskis och blev, liksom förra gången, tomatröd i ansiktet. en kvinna var där och filmade hela passet och hej självförtroende, hang in there för fan. jag krigade på och kände fuckyeeeaaahhhhh sverige kolla på mina absurda muskler vavavva, har ni sett någon tjej jobba såhär hårt tidigare?

(min extremt suveräna insats belönades sedan med kebab. min livsstil är galet bra kan jag tala om)

historian bakom varför vi ser så glada ut är rätt kul kan jag tala om för dig

min familj är rätt bra när allt kommer omkring
löser ut mina skulder och så

igårkväll ville jag dansa till phoenix

-

jag ogillar sena bussar men tycker att tidiga sådana är ännu värre. de på p3 planet idag var sämst och sa allmänt fåniga saker som gjorde mig arg. HUUUUR kan man tala illa om världens bästa stad? idioter! min flopp-kväll tog dock en u-sväng och blev flipp-kvällen número uno. 14-20 april är jag i Madrid. Och det ska bli så jeeeeeeevla roouligt! MIN MAGE PIRRAR OCH JAG ÄR SÅ LYCKLIG OCH MÅSTE ANVÄNDA VERSALER FÖR ATT NI SKA FÖRSTÅ HUR MAXIMALT UPPSPELT OCH GLAD JAG ÄR! IG-dagar på onsdagar är bäst och jag hoppas på ett kärt återseende med min värfamiljis.

min kanske stukade fot och ömma tå som jag tappade en bänk på idag gör sig knappt påmind i detta sinnestillstånd där adrenalinet bara pumpas ut i blodet. (Åh om Åsa ändå kunde läsa detta)

nu vet jag inte längre vad jag ska skriva. p3 planet är sämst och madrid bäst. hej då!

-

woopwoop till zoomzoomzoom

Idag gjorde jag en redskapsbana och skrev brev till Kenya! Sug på den karamellen va. I helgen var jag på taaaaaaacå-middag och träffade lite gamlare vänner.

Min näsa är bedrövlig och jag har tagit mitt förnuft till fånga och vilat lite mellan ronderna. Pyjamasparty är kul och kurragömma underskattat. Att trampa folk i skrevet gör ont men ger magiska bildbevis. Jag är färdig med två skoluppgifter men har inte lämnat in en av dem, trots deadline. Därför blev jag lite glad när min mamma grep tag i mig för att "sätta lite struktur i livet". Jag bugar och bockar tackar och tar emot. Först ut i att strukturera mitt liv har varit: mission att skaffa längdskidor. Tydligen har "alla som bor i Sverige ett par sådana" och "det tillhör allmän vett att utnyttja de oräkneliga fälten som finns här på landet". (!!!) Ja. Numera är jag en stolt ägarinna men behöver dock lära mig hur man gör, hur man vallar, hur man undviker att ramla. Basics liksom. Vad som fortfarande väntar är fortfarande inte helt klart. Jag ska kurera mig, utnyttja mitt friskiskort, inkassera ett par glasögon, hitta jobb och inte vara en "bangare"

/ usama bin laden

du gör ju som du vill

jag tycker att du är engagerad och påverkad.
(I dubbel bemärkelse)

Det finns vissa saker här i livet som jag alltid kommer att komma ihåg och fortsätta förknippa med vissa personer. Uttryck, fakta, påståenden. Kommentarer. För att nämna ett exempel så tänker jag alltid på Historia-Frederik varje gång jag ska använda uttrycken "tillbringa" eller "spendera". Frederiks röst ploppar nästan alltid upp i huvudet på mig när jag har orden på tungspetsen. "Du spenderar inte din tid! Ssssspendera gör man med pengar! Du tillbringaaaaar, tillbringar din tid" hör jag honom säga. Oftast. Han finns där och ser till att det inte blir fel. Det är ganska najs. Precis så är det med verk också. Och värk.

Sjön suger, hörrni.
Vidga era vyer!

-

måstesammanfattadettafantastiskalov

Hujedamej vilket hejdundrande kul och fartfyllt lov jag haft. Igår var det första gången jag sov i min egen säng på 17 dagar. Jag sov lääääänge.

England var lika sexigt som alltid. Allt känns som morden i midsomer och allt är så pittoreskt att det nästan gör lite ont. Ibland vill jag bara kunna trycka på en stopp knapp för att hinna noggrant utforska varenda del av landskapet. Vi firade jul, min farmor fyllde 95, vi hade släktlunch i plural och jag fick hålla i mitt 10 dagar gamla kusinbarn, George. De sista dagarna tillbringade jag i London med två sockertoppar. Vi gjorde stan, fick ont i fötterna, umgicks med fransoser, amerikaner och Paolo Nutini-lookalikes. "I love your bellybutton", Primark, dansa brasiliansk dans mitt på gatan, bögklubb, skooooooor, vin och vindruvor. Oslagbart.

Nyår och släktdagar var bra det med. Min släkt är bra på alla sätt och vis. Vi klädde ut oss till tigrar, satt och såg på familjefilmer från 1960 och framåt, busade och spelade sällskapsspel. Annika-globetrotter-Löwgren kikade förbi i 24 timmar och 8 gb med bilder från Ryssland, Mongoliet, Kina, Tibet och Nepal tittades under nattetid genom för att sedan lösa ett och annat världsproblem.

Kollektiv. Jaaaaaaaaaaa. Sverige ett u-land? Jaaaaaaaaaa.

2 januari blev starten på 9 h total väntetid och en av de roligaste veckorna någonsin. 9 fd. forna madridare i en stuga i fjällen a la 40 kvadratmeter. - 37 grader när det var som värst och en jäkla massa riverside motherfuckkkkaaaahs. Ölspel, bordsspel, snöpromenad och skedning. Det var som bäddat för succé. Att åka till Madrid var som att få ytterligare några syskon. Määääen, lundapojkarna är för bra. Uppsala likaså. Halmstadsbruttor = mums.

Nu återstår ekosofiarbete, gymnastikutbildning och dejter med diverse uppsalabor. Nu blir det scrubs!

den blåa, visst?

Det är makalöst fint ute just nu med all snö. På landet är det ännu finare kan jag lova. Snön är inte grå, jag promenerar och alla vägar är kantade av skimrande, underbar vit snö. Jag har nya skor och tycker att barnavdelningen är the shit. 197 kr fick jag pröjsa. Sånt är värt.

Nu är jag näääästan färdig med projektarbetet. Nästan. Imorgon blir det en hejdundrandes bra dag. Alla läxor färdiga. Jullov. Jag flyger till landet av hope and glory (läs: England) och får krama om pappa som jag inte sett sedan november. Det blir spite and malice med Gratty, det blir fish and chips och mys-Dorchester. Det blir kusin + kusinbarnsträff, kanske en visit hos June och det hela rundas av med lite big city life a la London med Bea och Camilla. Bättre än så tror jag inte att det kan bli. Hemma blir jag dagen innan nyår - sedan bär det av med vänner till fjällen.

(observera föresten att mannen som skrapar bilrutan är Hansen)

God Jul på er alla
jag får inte öppna mina paket förrän tjugofemte!

-

Just nu bär jag mtt allra mest bekymrade ansiktsyttryck. Jag lyssnar på p3, om Daniel Wretström, främlingsfientlighet, salemmarchen och blir riktigt illa till mods. Talen och retoriken, argumenten och alla påståenden. Jag vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Är det här verkligen på riktigt? Rättighet står mot rättighet står mot de som bor i området och utnyttjandet av någons död. Det hela är väldigt osmakligt.

Vart är världen på väg


ps. av bilden att döma var jag tydligen elak mot hundar också. darn. ds.

-

högstadieelever kan vara rätt så odrägliga ibland och jag har en väl utvecklad fetisch för att skriva to-do-listor.
"ja ska pippa han"

tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Det blev en planerad men impulsiv tripp genom Sveriges många landskap för att besöka mina norrländska fruntimmer Nina och Kajsa. Anhalten var Umeå och helgen var grym. Kloka ord är "att handla begagnade kläder är inte att slösa pengar, det är att göra en insats för vår miljö!". Mycket riktigt. I Umeå går man ut på krogen Krogen och dansar till lady Gaga. I Umeå fikar man på Schmäck, äter mastodonta morotskakor och dricker goda drinkar. Att plugga till USA provet är däremot inte lika mysigt. Och männen med 3,5or på tåget hem likaså. Nu väntas en intensiv sista vecka i skolan. Sen blir det England, pappa, farmor och jul. Några dagar i London med Bealutten och camillagorilla ska också hinnas med. ÅH.

(för Umeå är norrlands huvudstad, norrlands huvudstad, norrlands huvudstad. bom-bom-bom)

-

Igår lyckades jag, hur otroligt det än låter, missa tre lantisbussar hem. TRE! tre lantisbussar är lika med en buss i timmen och tre timmars väntetid. Frustration, minst sagt. Dock upplevde jag halvt och halvt min dröm om att vara världens mysigaste människa som på ett fik blir ett med en kopp te och en bra bok. Det var ganska mysigt, faktiskt, men den egentliga drömmen är ju att jag ska befinna mig i en pulserande huvudstad där jag är obetydlig och bara ägnar mig åt saker jag själv vill. Att iscensätta detta i Uppsala är inte riktigt samma grej. Storleken är det första problemet och att jag ofrivilligt missar min buss (plural)och därmed letar tak över huvudet i regnet blir direkt fel anledning att vara en sådan där mys-människa. En tidig morgon alternativt sen kväll skulle vara det ultimata. Helst i Madrid. I Chueca med den gudomligt snygga killen som rökte. Ett starbucks skulle vara helt fel atmosfär. Istället bör det vara lite dunkelt, stökigt och massor med böcker här och var. 180 dagar kvar till studenten. Sen ska jag göra det jag vill.

-

imorgon är det P-A-P vilket helt korrekt kan översättas med projektarbetspanik. svarta tyger! silvertejp! skrivaren funkar inte! ska jag skriva för hand eller på dator? men den ramlar ju?! har någon fem alvedon? ska vi lyssna på lady gaga igen? :D mensssssssvääääärk. jag vill bara ligga i en kuvööööööööös i fosterställning. vad glor du på? "hihihihih" PENIS! Mina vänner, det är med en skräckblandad förtjusning som jag föreställer mig de nästkommande två dagarna följt av fem andra utställningar. måste. prestera. bra. hjeeeeeeeeeeelp. kanonisgrupp. puss!

-

Dj chriz-elizz gjorde det igen! Tog sig i kragen trots de svikande ögonlocken och avklarade 3 sidors skrivande till projektarbetet!! Sen när blev mission impossible mission completed? En liten applåd skulle sitta alldeles finfint just nu. Mental Five. Någon?

Idag var jag och mamma och lyssnade på pappas fd. fn-arbetskompis i universitets aulan. Det var lite tufft. Sen fick vi tränga oss på och i inte lika extraavagant klädsel äta smörgåstårta, pimpla vin och mingla med universitets rektorn. OOOOOOH sådana tavlor utbrister mammsen med guiden bredvid efter lite förfriskningar. Hon var klad hest som jag bjöd på godis och jag hoppas pappa är lika klad hest nu när han slutat.


I helgen ska det jobbas och förhoppningvis inte tappas några tallrikar. Christina blir isåfall synonym med tomat även fast hon inte blev det när hon igår i matsalen tappade oskars som han skräpat ner efter sig.

-

jag tycker inte om att hitta larver i mandariner. och inte heller när mina sommarskor som jag använder i dessa hösttider blir blöta. jag gillar inte taxichauffören som kört få vågeln och minst av allt rått kött.

jag skulle vilja tycka om ingefära. chaite och bananer likaså. jag skulle vilja tycka om skolan i alla situationer och jag skulle vilja tycka om och se upp till dig som när jag var mindre och så gärna ville fylla sjutton år.

doften av en tändsticka som nyss tänds är något jag tycker om. jag tycker om att sova ut på helgerna, att dricka hemmagjord varm choklad och avklara saker. jag tycker om öl. och kebap. oftast skolan, min släkt, laga mat och min ipod. jag tycker om bilderna på min vägg i mitt rum och mitt rum överhuvudtaget. jag tycker om visdomsord när de kommer från rätt person och jag tycker om när det är tyst och när jag inte går från bordet.

-

istället för att pricka av min "to-do-list" och känna mig grymt nöjd och belåten med dagens arbete valde jag detta: datorn och webcam. är inte livet underbart, så säg?

fredag innebar alkoholfritt på grand som avancerade till impulskvällen nummer ett på saluhallen med lite vänner efter en fin stund på pärlan. tjofaderittanlambo blev det sedan med ekonomiskt oberoende typer (hihi) som resluterade i en dans och en extremt glad vän (som med lite hjälp tog sig hem). dj chriz-elizz blev bussmamman och hjältinnan som beodrade folk att ta jätteskutt över sånt där äckligt som egentligen borde ligga i magen men som under lite tuffare omständigheter kommit upp igen. när en mobil blev borttappad men senare upphittat kunde detta sms hittas med mig sjlv som avsändre. ....eh. VA?

"denna mobil tillhör H.N i storvreta. tack var det dig fick H. inte den vård hon behövde. ring detta nummer om du på något sätt vill gottgöra"

lördagen blev däremot betyligt lugnare och innebar middag och återförening med ranatjejerna. skamligt nog var det sist i nian vi styrde något sådant och vi skrattade gott åt den otroligt perversa humorn vi en gång i tiden hade. det är underbart hur man kan plocka upp relationer precis där man slutade, trots att det gått flera år.

-

Idag hade jag en kuvösdag. Jag såg på Everything is illuminated, övningskörde, åt med pappa och läste en spansk bok. Jag hittade dessutom den här videon som Bea, Noel och jag skulle ha till vår redovisning i Madrid om Retiroparken. Jag förvånas fortfarande över hur fort tiden går. Vi spelade in den här ett år sedan. Sjukt.

-

Att komma hem efter att ha varit borta ett år är ibland som att få en fet jävla käftsmäll flera gånger om. Upp och hoppa, torka tårarna. Blicka framåt. En lam tunga, skakiga ben. Tjugosex. Motivationen som inte existerar och ovissheten om vad som väntar. Om man ändå visste var all energi borde läggas istället för att prova sig fram genom ge-och-ta-modellen. Om det jag som satt mig själv högt upp på en piedestal eller om det faktiskt är ni som har krympt i mina ögon eller rent av jag själv som gjort det är svårt att svara på. DJ chriz-elizz trycker hur som helst på facebooks ogilla funktion (den som kristinisen menar faktiskt har funnits), lyssnar lyckligt på jasons nya live skiva, glädjs åt kebap och gratis sms. Lite ödjukhet har väl aldrig skadat? Du kanske skulle prova

-

kenya var mäktigt. på alla sätt och vis. det var en resa som var allt som jag förväntat mig men samtidigt inte alls. egentligen skulle jag kunna skriva en detaljerad bok om hela upplevelsen, men idag jag väljer jag att låta bli. det känns som om jag, genom att beskriva och sammanfatta resan i runda svängar med mina ord, skulle göra upplevelsen mindre än vad den egentligen var. kenya var mäktigt, jag lämnar det där.

förutom de nyupptäcka animeringarna som jag hittat på min värdelösa, mardrömsbringande mobil så blev jag oäääääääändligt glad över vad jag åstadkom i c-hallen idag. 1 3/4 utan inskjut och fliffis grek. tänka sig att all teknik sitter lagrad i benmärgen trots alla år som gått. nu ska min rygg sluta knaka när jag andas in (jo, den gör det ibland) och muckler byggas.

lev väl!